Samtal och bibelstudium

Bättrad den 18-07-01; 16-09-12 rättelse av citatet Lukas. Artikeln publicerades första gången den 16-05-15 på www.amorism.cc.

Tema: Ett kapitel i boken Amorism, i Bibeln eller annat ämne som deltagare väljer. På mötet kan man även köpa boken Amorism. Efter samtalet går vi vidare. Då finns även tid för samtal om annat. (Frågor och kommentarer om t.ex. boken Amorism, studiecirkel för dem som vill.) Denna artikel visar ett litet antal av de texter vi ska diskutera (respektive ett fåtal av de texter som vi har diskuterat). Artikeln visar alltså inte allt.

Amorism är en självständig filosofi. Amorism bygger inte på förklaringar om Gud, Jesus och Bibeln. Men vi använder gärna Bibeln och andra böcker som inspiration för våra samtal om livsfrågor (t.ex. filosofi, vetenskap, religion, politik och psykologi). Nederst i denna artikel finns länkar om amorism m.m. Öppna artikeln och läs mera om våra samtal.

Boken Amorism ökar förståelse av många viktiga ord. Boken har traditionella förklaringar. Boken har även många nya och unika förklaringar. Boken innehåller även en ordbok som förklarar många ord kortfattat. Bra att ha med boken. Länk om boken finns nederst i denna artikel. 

Amorism helgar yttrandefrihet och artighet. Därför är alla åsikter tillåtna. Beröm och kritik är tillåtet. Alla religioner, filosofer, filosofier och egna idéer är välkomna. Åtminstone så länge man håller sig till samtalets tema. Inget är tabu om man uttrycker det artigt. (Men förtal och onödiga person-angrepp etc. kan hindras av ordföranden.) Gudstroende och icke-gudstroende är välkomna. Ordföranden använder amoristisk samtals-metod för att gynna sanning, artighet, yttrandefrihet, uppriktighet och rättvisa under samtalen. Talare som håller sig till temat prioriteras. En av anledningarna till att amorism finns är att många andra föreningar och samfund inte tillåter tillräcklig yttrandefrihet och uppriktighet. Det finns alltför många tabun i andra föreningar och samfund. Samtals-metoden beskrivs på denna hemsida och i boken Amorism.

Ge gärna gåva. Har du tips om lokal så kan vi ordna ännu flera möten.

______________________________

Bibeln citat

Lukas 17 Svenska Folkbibeln (SFB)

Förförelser. Synd och förlåtelse

17 Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelser måste komma, men ve den genom vilken de kommer! 2 Det vore bättre för honom att en kvarnsten lades om hans hals och han kastades i havet än att han vilseleder en av dessa små. 3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. 4 Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom."

Tro och tjänst

5 Då sade apostlarna till Herren: "Ge oss mer tro." 6 Herren svarade: "Om ni har tro som ett senapskorn, skall ni kunna säga till det här mullbärsfikonträdet: Dra upp dig med rötterna och sätt ner dig i havet! Och det skulle lyda er.

7 Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och ät. 8 Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka. 9 Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra? 10 Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra."

De tio spetälska

11 På sin färd till Jerusalem tog Jesus vägen genom Samarien och Galileen. 12 När han var på väg in i en by, kom tio spetälska män emot honom. De stannade på avstånd 13 och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!" 14 Då han fick se dem, sade han: "Gå och visa er för prästerna." Och medan de var på väg dit, blev de rena. 15 Och när en av dem såg att han hade blivit botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst 16 och föll ner för Jesu fötter och tackade honom. Och han var samarit. 17 Jesus frågade honom: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio? 18 Har verkligen ingen vänt tillbaka för att prisa Gud utom den här främlingen?" 19 Och han sade till honom: "Stig upp och gå! Din tro har frälst dig."

Guds rikes ankomst

20 Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. 21 Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er." 22 Till sina lärjungar sade han: "Det skall komma en tid, då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det. 23 Man skall säga till er: Se, där är han, eller: Här är han. Men gå inte dit, och följ inte med. 24 Ty liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ända till den andra, så skall Människosonen vara på sin dag. 25 Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte.

26 Som det var på Noas tid, så skall det vara under Människosonens dagar. 27 Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla. 28 På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29 men den dag då Lot gick ut från Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på dem alla. 30 På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig.

31 Om någon den dagen är uppe på taket och har sina tillhörigheter i huset, skall han inte gå ner och hämta dem. På samma sätt skall den som är ute på åkern inte vända tillbaka hem. 32 Tänk på Lots hustru!33 Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv, han skall bevara det. 34 Jag säger er: Den natten skall två ligga i samma säng. Den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar. 35 Två kvinnor skall mala tillsammans. Den ena skall tas med och den andra lämnas kvar." 37 De frågade honom: "Var då, Herre?" Han svarade dem: "Där den döda kroppen ligger, där kommer gamarna att samlas."

Lukas 18 Svenska Folkbibeln 2014 (SFB2014)

Änkan och domaren

18  1 Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid ska be utan att tröttna: 2 "I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka som kom till honom gång på gång och sade: Ge mig rätt mot min motpart!4 En tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor 5 ska jag ändå ge den här änkan rätt, eftersom hon är så besvärlig. Annars pinar hon till slut livet ur mig med sitt springande."

6 Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7  Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Han lyssnar tålmodigt till dem. 8  Jag säger er: Han ska snart skaffa dem rätt. Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?"

Farisén och tullindrivaren

9  För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra berättade Jesus också denna liknelse: 10 "Två personer gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre tullindrivare. 11  Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor: roffare, brottslingar, äktenskapsbrytare eller som den där tullindrivaren. 12  Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag får in.

13  Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet och bad: Gud, förlåt en syndare som mig. 14  Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."

Jesus och barnen

15  Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. 16 Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. 17  Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."

Jesus och den rike mannen

18  En högt uppsatt man frågade Jesus: "Gode Mästare! Vad ska jag göra för att få evigt liv?" 19 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 20 Buden kan du: Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte mörda. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Hedra din far och din mor." 21 Mannen sade: "Allt det har jag hållit sedan jag var ung." 22  När Jesus hörde det, sade han till honom: "Ett fattas fortfarande för dig. Sälj allt du äger och dela ut till de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig."

23 När mannen hörde detta blev han djupt bedrövad, för han var mycket rik. 24  Jesus såg att han var bedrövad[i] och sade: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! 25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 26 De som hörde det sade: "Vem kan då bli frälst?" 27  Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."

28  Då sade Petrus: "Vi har lämnat det vi hade och följt dig." 29 Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller syskon eller föräldrar eller barn för Guds rike 30 ska få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen."

Jesus talar en tredje gång om sin död

31  Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska gå i uppfyllelse. 32  Han ska utlämnas åt hedningarna, och de ska håna och skymfa honom, spotta på honom, 33 gissla honom och döda honom. Och på tredje dagen ska han uppstå." 34 Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, och de fattade inte vad han menade.

Den blinde vid Jeriko

35  När Jesus närmade sig Jeriko satt en blind man vid vägen och tiggde.36 Han hörde folk gå förbi och frågade vad som hände. 37 Man berättade för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, 38  och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" 39 De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!"

40 Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom närmare frågade Jesus: 41 "Vad vill du att jag ska göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se igen!" 42  Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig." 43  Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.

Evangelium enligt Lukas (Bibel 1917), 19 Kapitlet

Jesus gästar hos Sackeus, framställer liknelsen om de tio punden, rider in i Jerusalem, gråter över staden, rensar helgedomen.

1. Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden. 2. Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man. 3. Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten. 4. Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram. 5. När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: »Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus.» 6. Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje. 7. Men alla som sågo det knorrade och sade: »Han har gått in för att gästa hos en syndare.» 8. Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: »Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen. 9. Och Jesus sade om honom: »I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son. 10. Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.»

11. Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras. 12. Han sade alltså: »En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka. 13. Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.' 14. Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss.» 15. När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat. 16. Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.' 17. Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.' 18. Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.' 19. Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.' 20. Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund; jag har haft det förvarat i en duk. 21. Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke ha sått.' 22. Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått? 23. Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.' 24. Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.' 25. De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.' 26. Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har. 27. Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»

28. Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem. 29. När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna 30. och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit. 31. Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'» 32. Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem. 33. Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?» 34. De svarade: »Herren behöver den.» 35. Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå. 36. Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen. 37. Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett; 38. och de sade: »Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!» 39. Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: »Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.» 40. Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.»

41. Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den 42. och sade: »O att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon.
43. Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor. 44. Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt.» 45. Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde därinne; 46. och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett bönehus.' Men I haven gjort det till en rövarkula.» 47. Och han undervisade var dag i helgedomen. Och översteprästerna och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom; 48. men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.

Lukas 20 Svenska Folkbibeln (SFB)

Jesu fullmakt

1 En dag när Jesus undervisade folket i templet och predikade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram 2 och frågade honom: "Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta och vem som har gett dig den fullmakten?" 3 Han svarade dem: "Jag har också en fråga. Säg mig: 4 Johannes dop, kom det från himlen eller från människor?" 5 De överlade med varandra och sade: "Svarar vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom? 6 Säger vi: Från människor, kommer allt folket att stena oss, eftersom de är övertygade om att Johannes var en profet." 7 Och de svarade att de inte visste varifrån det var. 8 Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."

Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna

9 Sedan berättade han denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård och arrenderade ut den till vingårdsarbetare och reste bort en längre tid. 10 När tiden var inne skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens avkastning. Men vingårdsarbetarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 11 Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och hånade och skickade i väg tomhänt. 12 Därefter sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och jagade bort. 13 Då sade vingårdens herre: Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son. Honom skall de väl ha respekt för. 14 Men när vingårdsarbetarna fick se honom, överlade de med varandra och sade: Här har vi arvtagaren! Låt oss döda honom, så får vi arvet. 15 Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom. Vad skall nu vingårdens herre göra med dem? 16 Jo, han skall komma och döda dessa vingårdsarbetare och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Det får aldrig hända!" 17 Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med detta ord i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. 18 Var och en som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder." 19 De skriftlärda och översteprästerna ville nu gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var om dem han hade talat i denna liknelse.

Skatt till kejsaren

20 De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några för att vakta på honom. Dessa skulle låtsas vara ärliga och söka få fast honom för något som han sade, så att man kunde utlämna honom åt överheten, åt landshövdingen. 21 De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte anpassar dig efter människor utan verkligen förkunnar Guds väg. 22 Är det rätt att vi betalar skatt till kejsaren eller inte?" 23 Men han genomskådade deras list och sade till dem: 24 "Visa mig ett mynt. Vems bild och inskrift har det?" De svarade: "Kejsarens". 25 Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 26 Och de kunde inte få fast honom för något som han sade inför folket. De förundrade sig över hans svar och hade inget att säga.

Frågan om uppståndelsen

27 Några sadduceer – dessa som förnekar att det finns någon uppståndelse – kom fram och ställde en fråga till Jesus: 28 "Mästare, Mose har gett oss den föreskriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.29 Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog barnlös.30 Den andre 31 och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju. De dog och lämnade inga barn efter sig. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 Vem skall hon bli hustru till vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."

34 Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. 35 Men de som anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta.36 Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn. 37 Men att de döda uppstår, det har också Mose visat på stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.  38 Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla." 39 Då sade några skriftlärda: "Mästare, du har rätt i vad du säger." 40 Och de vågade inte mer ställa någon fråga till honom.

Vem Messias är

41 Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? 42 David säger ju själv i Psaltaren: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, 43 tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter. 44 David kallar honom alltså Herre. Hur kan han då vara hans son?"

Jesus varnar för de skriftlärda

45 Medan allt folket hörde på, sade Jesus till sina lärjungar: 46 "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå omkring i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och att sitta på de främsta platserna i synagogorna och ha hedersplatserna vid festmåltiderna. 47 De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom."

Evangelium enligt Lukas (Bibel 1917), 21 Kapitlet

                 Jesu ord om änkans offergåva.  Hans
               förutsägelse om Jerusalems förstöring
                      och om sin tillkommelse.

 1.  Och när han såg upp, fick han se huru de rika lade ned sina
     gåvor i offerkistorna.
 2.  Därvid fick han ock se huru en fattig änka lade ned två skärvar.
 3.  Då sade han: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka
     lade dit mer än alla de andra.
 4.  Ty det var av sitt överflöd som alla dessa lade ned något bland
     gåvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin
     ägo.»

 5.  Och då några talade om helgedomen, huru den var uppförd av
     härliga stenar och prydd med helgedomsskänker, sade han:
 6.  »Dagar skola komma, då av allt detta som I nu sen icke skall
     lämnas sten på sten, utan allt skall bliva nedbrutet.»
 7.  Då frågade de honom och sade: »Mästare, när skall detta ske?  Och
     vad bliver tecknet till att tiden är inne, då detta kommer att
     ske?»
 8.  Han svarade: »Sen till, att I icke bliven förvillade.  Ty många
     skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och: 'Tiden
     är nära'.  Men följen dem icke.
 9.  Och när I fån höra krigslarm och upprorslarm, så bliven icke
     förfärade; ty sådant måste först komma, men därmed är icke strax
     änden inne.»

10.  Därefter sade han till dem: »Folk skall resa sig upp mot folk
     och rike mot rike;
11.  och det skall bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och
     farsoter på den ena orten efter den andra, och skräcksyner skola
     visa sig och stora tecken på himmelen.
12.  Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja
     eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse
     och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt
     namns skull.
13.  Så skolen I få tillfälle att frambära vittnesbörd.
14.  Märken därför noga att I icke förut mån göra eder bekymmer för
     huru I skolen försvara eder.
15.  Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av
     edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot.
16.  I skolen bliva förrådda till och med av föräldrar och bröder och
     fränder och vänner; och somliga av eder skall man döda.
17.  Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.
18.  Men icke ett hår på edra huvuden skall gå förlorat.
19.  Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar.

20.  Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I
     veta att dess ödeläggelse är nära.
21.  Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äro
     inne i staden må draga ut därifrån och de som äro ute på
     landsbygden må icke gå ditin.
22.  Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall
     uppfyllas.
23.  Ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden!  Ty stor
     nöd skall då komma i landet, och en vredesdom över detta folk.
24.  Och de skola falla för svärdsegg och bliva bortförda i
     fångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva
     förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro
     fullbordade.

25.  Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på
     jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa
     vid havets och vågornas dån,
26.  då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för
     det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.
27.  Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stor
     makt och härlighet.
28.  Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta
     edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning.»
29.  Och han framställde för dem en liknelse: »Sen på fikonträdet och
     på alla andra träd.
30.  När I fån se att de skjuta knopp, då veten I av eder själva att
     sommaren redan är nära.
31.  Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike
     är nära.
32.  Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås,
     förrän allt detta sker.
33.  Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.
34.  Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av
     omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den
     dagen kommer på eder oförtänkt;
35.  ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla
     inbyggare.
36.  Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta
     som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen.»

37.  Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna
     gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade där
     över natten.
38.  Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen
     för att höra honom.

Lukas 22 kapitel (SFB Svenska Folkbibeln 2014)

Planer på att döda Jesus

1Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk. 2Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter bästa sättet att röja honom ur vägen – de var rädda för folket. 3Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4Han gick till översteprästerna och officerarna i tempelvakten och talade med dem om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. 5De blev glada och erbjöd honom pengar. 6Han gick med på deras anbud och sökte ett tillfälle att utlämna honom utan att folket var med.

Påskmåltiden förbereds

7Så kom det osyrade brödets dag, då påsklammen skulle slaktas. 8Och Jesus sände i väg Petrus och Johannes och sade: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss.” 9De frågade var de skulle göra det.10Han svarade: ”När ni kommer in i staden möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i 11och säg till den som äger huset: Mästaren frågar var salen är där han kan äta påskmåltiden med sina lärjungar. 12Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som står färdigt. Där skall ni göra i ordning måltiden.” 13De gick och fann att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

Den sista måltiden. Jesus utpekar förrädaren

14När stunden var inne lade han sig till bords tillsammans med apostlarna. 15Han sade till dem: ”Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. 16Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.” 17Man räckte honom en bägare, och han tackade Gud och sade: ”Ta detta och dela det mellan er. 18Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger förrän Guds rike har kommit.” 19Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ”Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.” 20Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er. 21Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig. 22Människosonen går den väg som är bestämd, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!” 23Då började de fråga varandra vem av dem det var som skulle göra detta.

Vem är störst bland lärjungarna?

24Sedan kom de att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste. 25Då sade han till dem: ”Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. 26Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren. 27Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare. 28Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar, 29och samma kungavärdighet som min fader har tilldelat mig tilldelar jag er. 30Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni skall sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

31Simon, Simon. Satan har utverkat åt sig att få sålla er som vete. 32Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.” 33Simon sade: ”Med dig, herre, är jag beredd att gå både i fängelse och i döden.” 34Han svarade: ”Jag säger dig, Petrus: tuppen skall inte gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.”

Lärjungarnas två svärd

35Sedan sade han till dem: ”När jag sände ut er utan penningpung, påse eller sandaler, behövde ni då sakna något?” – ”Nej, ingenting”, svarade de. 36Då sade han: ”Men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likaså påsen, och den som är utan pengar skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 37Jag säger er att med mig skall det ord i skriften gå i uppfyllelse som lyder: Han räknades till de laglösa. Ty nu fullbordas det som är sagt om mig.” – 38”Herre”, sade de, ”här är två svärd.” – ”Det är bra”, svarade han.

Jesus i Getsemane

39Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med.40När han kom dit sade han till dem: ”Be att ni inte utsätts för prövning.” 41Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: 42”Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.” 43En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. 44I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken. 45När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, 46och han sade till dem: ”Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.”

Jesus fängslas

47Medan han ännu talade kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom. 48Jesus sade till honom: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” 49När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: ”Herre, skall vi ta till våra svärd?” 50Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. 51Men då sade Jesus: ”Nu räcker det.” Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. 52Sedan sade Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och äldste som hade kommit dit för att gripa honom: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. 53Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta är er stund, nu har mörkret makten.”

Petrus förnekar Jesus

54De grep honom och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 56En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade: ”Den där mannen var också med honom.” 57Men Petrus förnekade det: ”Nej, jag känner honom inte.” 58Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: ”Du hör också till dem.” Petrus sade: ”Nej, det gör jag inte.” 59En timme senare var det någon som försäkrade: ”Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen.” 60Men Petrus sade: ”Jag förstår inte vad du menar.” Och just som han sade det gol en tupp. 61Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger”, 62och han gick ut och grät bittert.

Vakterna hånar Jesus

63Männen som bevakade Jesus slog honom och gjorde narr av honom. 64De band för ögonen på honom och sade: ”Visa nu att du är profet. Vem var det som slog dig?” 65Och de öste glåpord över honom.

Förhöret inför rådet

66När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. Han fördes in till rådet 67och de frågade: ”Är du Messias, så säg oss det.” Han svarade: ”Om jag säger det kommer ni inte att tro det, 68och om jag börjar fråga kommer ni inte att svara. 69Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga maktens högra sida.” 70Då sade de allesammans: ”Du är alltså Guds son?” Han svarade: ”Ni själva säger att jag är det.” 71Då sade de: ”Behöver vi fler vittnesmål? Vi har ju hört det ur hans egen mun.”

Evangelium enligt Lukas, 23 Kapitlet

Jesus föres till Pilatus, förhöres, sändes till Herodes, korsfästes, uppgiver andan, begraves.

1. Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus. 2. Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.» 3. Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.» 4. Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.» 5. Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.» 6. När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. 7. Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dagar också var i Jerusalem. 8. När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken. 9. Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet. 10. Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt. 11. Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus. 12. Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.

13. Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket 14. och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för. 15. Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden. 16. Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.»

[F. Vesterbergs kommentar: Efter vårt bibelstudium den 16-08-15 märkte jag att somliga (även gamla) bibelöversättningar saknar vers 17. Versen skulle kunna vara ett tillägg sedan 1500-talet i den s.k. Textus Receptus; men versen kan ändå vara ett tillägg. Men jag vet inte. (F.ö. grunden till numren i den nutida numreringen av bibelverser är från 1500-talet. Ursprungligen skanadens både kapitelnummer och nummer på bibelverser.) Vers 17 är troligen inte nödvändig för att förstå Jesus, Gud och amorism. Men versen lyder ungefär: Pilatus var tvungen att ... eller Pilatus brukade inför festen frige en fånge som folket önskade.] 18. Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.» 19. (Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.) 20. Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös. 21. Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!» 22. Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.» 23. Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga. 24. Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde. 25. Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja. 26. När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. 27. Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom. 28. Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn. 29. Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.' 30. Då skall man begynna säga till bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.' 31. Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!»

32. Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom. 33. Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 34. Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. — 35. Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.» 36. Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin 37. och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.» 38. Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.» 39. Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.» 40. Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom? 41. Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.» 42. Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.» 43. Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.» 44. Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen, 45. i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu. 46. Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan. 47. Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!» 48. Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen. 49. Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen. 50. Nu var där en rådsherre, vid namn Josef, en god och rättfärdig man, 51. som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike. 52. Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. 53. Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd. 54. Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå. 55. Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri. 56. Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.

Lukas 24. (Bibel 1917)

1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.

2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.

3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.

4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två män framför dem i skinande kläder.

5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?

6 Han är icke här, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:

7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»

8 Då kommo de ihåg hans ord.

9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. –

10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.

11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.

12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.

13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.

14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.

15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.

16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.

17 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.

18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»

19 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:

20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.

21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.

22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven 23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.

24 Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»

25 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!

26 Måste icke Messias lida detta, för att så ingå i sin härlighet?»

27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.

28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.

29 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.

30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.

31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.

32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»

33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.

34 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»

35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.

36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.

37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.

38 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?

39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»

40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.

41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»

42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;

43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.

44 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»

45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.

46 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,

47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.

48 I kunnen vittna härom.

49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»

50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.

51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.

52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.

53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.

__________________________________

Symbol för amorism®
och Amoristerna 

Referenser och Länkar till andra artiklar på www.amorism.cc. I en av länkarna kan du läsa om boken och helst köpa den. Även artikel om hur du ger gåvor till Amorism.

Länkar: Dessa länkar förklarar mera om amorism.

Vänliga, amoristiska* hälsningar till alla från Fredrik och Amoristerna!

Filosofen, grundaren och ledaren (biskop) för Amoristerna, kyrkan för amorism®.

*Amoristisk hälsning betyder att man önskar total lycka till alla. Även när man inte kan förverkliga denna önskan.